Calypso skrämde ihjäl mig förut med att rymma för första gången i hennes liv... Hon är rädd för gräsklipparen och passade på att rymma till skogen när jag var och klippte gräset på baksidan..

Som tur är såg min snälla granne det och sa till mig att en stor hund sprungit in själv i skogen. Så jag sprang ut efter henne och letade, ropade och visslade.  Men ingen hund var i sikte och inte kunde jag höra henne, tankarna börjar ju fara runt som en tornado i huvudet och naturligt vis kommer paniken och ångesten för att jag inte vet var hon är eller om hon någonsin kommer att komma tillbaka.

Hon kom självmant efter ca 10min men det var långa ångestfyllda minuter, och när jag såg henne började jag stor tjuta för då släppte oron och jag var så himla glad att se henne! Hädan efter får jag vara nogrann att låsa dörren på framsidan när jag klipper gräset på baksidan, Calypso är ju väldigt duktig på att öppna olåsta dörrar...


Calypso mitt i ett skutt på baksidan...

Blessed be!