Det är väl lustigt, jag har ätit precis exakt lika mycket som jag brukar fram till nu och ändå känns det som om jag håller på att svälta ihjäl bara för att jag är medveten om att jag börjat min bantning idag :S Lustigt att man kan vara så psykiskt styrd att huvudet lurar kroppen att den är hungrig bara för att man ska försöka kontrollera lite mer vad man stoppar i sig?

Typ den här bilden dyker upp i huvudet hela tiden...Fast att jag vet att man inte ska tänka på vad man inte får äta utan allt ANNAT man får äta...men det är inte så lätt (kom igen viljestryrka!)

Där emot en sak som både är psykisk och fysisk med banting är när man ska sluta/minska på sockret man stoppar i sig... Jag känner redan av att min kropp vill ha socker...det är bland annat därför jag varit så grinig hela dagen... det värsta är att det kommer att vara ännu jobbigare med abstinensen ikväll :S

Tur att Molly inte är här denna veckan, annars hade hon fått stå ut med mitt abstinens-beteende på kvällarna...Den stackarn få stå ut med mycket hon... fast ett plus med Molly är att hon blir lika darrig/skakig när hon vill ha socker hö hö..

Jag vet att nu tänker säkert endel att "va fan socker är väl inge svårt att vara utan prova nikotin eller alkohol så ska du få se på abstinens!" Jag vet att det antagligen inte är lika jobbig eller ens i närheten av det men jag som aldrig haft det problemet tycker att det är jä_ligt jobbigt att vänja mig av med socker. Så sorry om jag har förolämpat någon, men jag tänker faktiskt mer på mina problem just nu så är det bara.


Blessed be!